Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FATTIGGÅRDEN. Ett bidrag till undantagens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ljudelig stämma tog upp en ny strof af sin
sjelfdik-tade visa:
“Och nu ä’ det godt om löjer och braxen,
Hopp fidelej !
Och riker och stursker ä’ fäll den kaxen —
Men inte skrämmer han me-ej !“
De andra följde skrattande efter, och ännu en
lång stund hörde man den skarpa, skrällande
stämman, som gaf eko emot kyrkmurarne, tills den
slutligen dog bort på afstånd. Och nu var gården
utanför sockenstugan tom, och middagssolen gassade hett
ner på den gamla asken, hvars lummiga bladvippor
sakta gungade och rasslade för den ostliga brisen,
som höll på att mojna ut under middagskvalmet.
Svalorna kommo, först en och en, sedan allt flera och
flera, kretsande öfver den tomma gården och ropade
sitt »kvivitt» till hvarandra, som om de först nu kunde
rigtigt muntert singla omkring både tegeltaket och
asken, utan att störas af de stygga menniskorna, som
nyss förut firat sin eftergudstjenst derinne.
Magnus Larsons gård, Viken, var ett stort,
vackert och välskött skärgårdshemman med väl sparad
skog och präktiga åkrar och ängar, som mer än väl
kunde föda sin man. Den låg ungefär en
fjerdings-väg ifrån kyrkan vid inre sidan af en stor fjärd, som
skar djupt in i landet, och åkerjorden sträckte sig i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
