Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FATTIGGÅRDEN. Ett bidrag till undantagens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tar ett par skrangliga pioner och några vilsekomna
clahlier, som vuxit upp på trots, fastän rötterna aldrig
varit upptagna och skyddade i någon källare. Några
buskar med borstnejlika funnos också på en list nära
grinden, och en rosenbuske med långa, taggiga
stänglar och total frånvaro af både blad och knoppar,
stod vid sidan af staketet.
Vid en krök af vägen, några stenkast från
man-byggningen och dold från den af en backklint med
några fogelbärsträd, stod en låg, grådaskig stuga med
högt tak och breda fönster med små rutor, hvilka
på långisdan suto på olika höjd, derför att ena
sidan af stugan hade sjunkit mer än den andra,
hvilket också hade till följd att man mycket väl kunnat
begagna takåsen till rutschbana, så betydligt sluttade
den neråt på den gafveln som låg åt vägen, och der
stenfoten inte hade stöd utaf backklinten. Det var
den äldsta byggningen på gården, hvarför den också
kallades för »gammelstuga’», och i den var det som
Lars Erson slagit upp sina bopålar, sedan han för
ett par år sedan satt sig på undantag hos sonen.
Men det sträckte sig nog minst ett tiotal år tillbaka
i tiden, sedan han allt mera fått vika för den
myndige sonen, som styrde och stälde efter sitt hufvud,
hur mycket än gubben höll på sin rätt och på det
gamla, som han varit van vid. När då gubbens
hustru varit död ett par år, och splittringen emellan
far och son antagit en allt mera akut karaktär, tyckte
gubben det vara så godt att lemna ifrån sig gården
och alltsammans frivilligt, hellre än att se hur magten
bit för bit rycktes honom ur händerna, än med list
och än med våld, och som Magnus var lika mon om
att bli af med honom, som han var angelägen om
att gå, sämjdes de temligen hyggligt om vilkoren.
Att de par år, som gått, långtifrån att göra
förhållandet bättre mellan dem, tvärtom gjort det sämre,
torde inte förvåna någon, som aldrig så litet känner
till undantagens sorgliga historia inom de flesta af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
