Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FATTIGGÅRDEN. Ett bidrag till undantagens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
våra landsbygder. Det torde vara utan exempel att
inte den ena parten anser sig hafva fått för litet, och
den andra tycker sig hafva gifvit alldeles för mycket, och
det skulle blifva en allt för vidrig sak att påvisa allt
det gnideri, all den afsigtliga småaktighet och envisa
elakhet, som å ena sidan användes för att genskjuta
och oskadliggöra de ofta nog oresonliga och
tålamods-pröfvande fordringarne på den andra. När det då
till på köpet finnes i huset en kvinna, som inte har
någon annan skyldskap än den tillfälliga att vara
sonhustru åt den som sitter på undantaget, och när
dessutom den sonliga kärleken eller vördnaden aldrig
varit särdeles starka, så kan man ju lätt tänka sig
hvad slutet mången gång skall blifva och att det ofta
nog kan finnas en dyster analogi mellan den nidske,
närige och praktiske jordbrukaren i vårt civiliserade
samhälle och vilden borta i främmande delar af
jorden, som i sin enkla okunnighet om annat än det
för honom nödvändiga, åtager sig att spela försynens
roll gent emot de gamla och orkeslösa.
Det var på eftermiddagen dagen efter
mennisko-auktionen i sockenstugan. Kyrkvärden var ute på
arbete borta vid en nyodling som han tagit upp borta
i skogen, och mor Karin höll just som bäst på att
gräla på Maja, som satt och halfsof i väfstolen i
kammaren innanför köket, då gårdshunden, som hade sitt
boställe under trappan, rusade ut så långt kedjan
räckte och började skälla så mycket han orkade. Mor
Karin tittade ut genom köksfönstret, just lagom för
att se ett par figurer, som svängde om kröken vid
trädgårdsstaketet och med långsamma steg närmade
sig byggningen.
— Nå så, minsann ä’ det inte klockarn och Jan!
— ropade hon hastigt, i det hon knöt löst
köksför-klädet och kastade det ifrån sig på en stol; — fort
Elna! — ropade hon derpå till den andra pigan, som
satt och skalade potatis till kvällsvarden, —gör opp
ell i spisen och sätt på kaffepanna’! — Och rör på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
