- Project Runeberg -  Från gator och skär. Nya berättelser /
132

(1889) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FATTIGGÅRDEN. Ett bidrag till undantagens historia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skjuti’ sälkuten, så har vi skjuti’ en annan fågel åt
dej, vi — härinne — och det är en fågel som heter
duga, det!

— Jaså, hvad ä’ det för en då?

— Jo, det ä’ en rigtig gullfågel ändå! Eller hur
klockarn!

— Det vill jag lofva! Det fins inte många tockna
i socken här, det ä’ säkert, det! — småskrattade
klockarn, i det han knuffade på Jan; — eller hur,
fader Jan?

Denne såg besvärad ut; han hade under tiden
börjat fundera på hur han skulle bära sig åt att få
litet med utaf sälspäcket, utan att behöfva köpa det,
och ämnade just slå fram något om den saken, då
mor Karin i detsamma kom in med det varmare
vattnet och Johan började laga till åt sig i glaset.

— Nu ska’ vi ha’ oss en halfvatår, gubbar! —
ropade Magnus, — så vi kan skåla med pojken der!

— Nej jästaligen! — suckade Jan, i det han
hade litet svårt att komma upp ifrån stolen, — nu
ä’ jag rakt piskad te’ ge’ mig åf hemåt!

— Ja, jag med; — försäkrade klockaren, som
stod betydligt stadigare; — jag får lof och in te’
körkherrn för te’ komma sams om när husförhöret
ska’ börja i morgon borta vid Norrsunda. Tack och
tack och tack så mycket för mig och för all välfägnan,
kära mor Karin!

— Ja, detsamma jag säger! — upprepade Jan,
i det han tog en betydlig snedvinglare utåt golfvet;

— töcken här stor traktat har jag då inte vur i’ med
om på den da’n jag mins! Ja, då ä’ vi omsams då,

— det va’ ju femtonhunra som jag skulle ut me’?

— Tvåtusen var det’ Jan, du! — rättade
Magnus skarpt.

— Ja jästaligen, ja! — återtog Jan ömkligt och
strök sig om pannan, — ja, si det ä’ fäll inte te’
undra på, att en har blifvi’ litet yr i skallmeja’ ska’
jag säga–ja, ajös, ajös!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:29:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhfgos/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free