Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FATTIGGÅRDEN. Ett bidrag till undantagens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tog sig en sup. Och se’n har han skriki’ och
domdera’ hela natten och liksom yra’ och hålli’ ett fasligt
väsen om ell och tändsticker, och jemra’ sej öfver att
någen har tubba’n te’ tutta på någe’ gammalt bråte,
som vuri’ högt brandförsäkradt!
— Ocken frågar efter hvad tockna der tosingar
säger? — framstötte Magnus mödosamt, i det han
föll ned i stolen igen.
— Ja, men Österman påstog att han hade nämnt
namn me’! — fortsatte Johan, som inte tog ögonen
från fadern.
— Namn? — pustade denne.
— Ja — hvarför blir I så bleker i syna, far?
— Blir jag? — stönade Magnus och ropade efter
ett ögonblick, i det han våldsamt uppbjöd hela sin
förmåga att slå till ett gapskratt; — Ha ha ha! du
ä’ galn, pojke! Hvad ä’ det för namn han sagt då?
Det ä’ fäll aldrig mitt häller?
— Joho, just det lär det vara! — svarade sonen
med en tung suck.
— Jaså, ha ha ha! ja, jag kunde just tro det! —
fortfor Magnus med en ansträngning, som dref ut
svetten på hans panna; — Åh, han ä’ inte så tokig
som han ser ut, den inte! Det ä’ inte första gången
han vill åt mig, inte — för si, han har aldrig kunnat
smälta det, att det var jag som tog mor din ifrån’en!
— Tog du mor ifrån »Slanken»? — frågade
Johan förvånad; — det har jag då aldrig hört förr!
— Det ä’ mycket som inte du har hört! —
inföll nu Magnus med allt säkrare ton och sätt; — men
nu var det på det vise’ i alla fall! Han tjente dräng
hos hennes föräldrar, och inte vet jag om ho’ hade
flamsat och glanat me’n någe, men i alla fall så tyckte
han omna, och när jag se’n kom och fria och fick
jaord, så blef han rakt åf som ifrån sej me’samma.
Se’n gaf han sej åf te’ sjös, och när han kom hem
från det, så var han alldeles vettvill, och då sa’ han
mej en dag att det skulle jag få betala, sa, han. Se’n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
