Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FATTIGGÅRDEN. Ett bidrag till undantagens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle han gå tillbaka till fadern, som slagit honom,
och till den gamle, som hånat och förödmjukat
honom så? Nej, aldrig i lifvet!
Han hittade en gammal repstump i bottnen af
ökan och med den band han fast åran vid den tullen
som var kvar, och derpå svängde han om ökan igen
och fortsatte sin rodd med fördubblad fart. Snart
hade han kommit förbi ännu en udde, och när han
vände på hufvudet såg han på långt afstånd bakom
sig den djupa vikens botten, i hvilken en tät och
bred vass förmedlade öfvergången från vatten till land.
Dit styrde han nu kosan med långa, häftiga,
uthål-lande årslag, så att den lätta farkosten flög fram. som
en spån öfver vattnet, och efter honom drog sig en
lång, glittrande strimma, som lyste som eld i strålarne
af den nedgående solen. Han blef varm af rodden,
strök med en rask rörelse den slokiga hatten af sig,
och lät vinden spela friskt omkring hufvud och nacke,
medan han litet emellan vände på hufvudet åt olika
sidor, för att svalka de bultande tinningarna.
Och under den häftiga rodden flögo de icke
mindre häftiga tankarne både hit och dit. Hvad skulle
han nu göra? Af hvem skulle han skaffa sig de
nödvändiga penningarne för att komma bort? Ty bort
måste han, och Lina skulle följa med — henne kunde
han inte vara förutan — henne fick han inte lemna,
det fans emellan dem begge ett band som var
starkare än både faders vilja och skick och sed och alla
hinder i verlden, ett band som skrämde honom ibland
då han tänkte på ansvaret, men som också tjusade
honom och gjorde honom stolt, emedan det bevisade
att han var en man och inte en omyndig öfvermage,
en obetydlig pojke, som man kunde göra med hvad
man ville. Och Johan var för ung för att ens hysa
en tanke på att frigöra sig från detta band, något
som annars är så vanligt, när snikenheten och
om-tankan för framtiden hviska förföriska lockelser i
öronen på både hög och låg. Det är sant att han ärft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
