Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FATTIGGÅRDEN. Ett bidrag till undantagens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin goda del af fädernas skötesynd, närigheten och
begäret efter vinning; allt det hårda, snikna,
hjert-lösa och ensidigt praktiska fans nog också hos honom
— men det låg ännu blott som frö och slumrade i
hans själ, och nu i synnerhet tillbakahölls det af en
starkare magt, kärleken till den kvinna, som redan
var hans utan förbehåll och utan gräns, och som han
ville skulle blifva det också utan sjelöörebråelse och
utan att i tysthet behöfva gifva och stjäla en lycka,
som blifvit så dyrbar för dem båda.
Och midt emellan dessa tankar uppstego andra,
på långt när inte så bestämda och så rättrådiga som
de första; men lockande äfven de på sitt sätt. Skulle
det vara så farligt, så omöjligt, att med några års
tvång och försakelser af det man hälst önskade, kunna
köpa sig en lycka, som sedan skulle bli så mycket
fullständigare och så mycket säkrare? Skulle inte
för-äldrarnes förrädiskt framkastade anspelningar på
Kerstins sjuklighet–?
Han gjorde på nytt ett af de vanliga kasten med
sitt hufvud och spottade föraktligt åt sidan i det
upprörda vattnet. Han skulle gå och binda sig
kanske för lifvet, och under tiden skulle Lina sitta der
med skammen och sorgen och med ett barn på armen,
ett barn som hade hennes systers man till far, och
som han kanske aldrig skulle få kalla för sitt. Det
är sant att ännu på söndagen förut rådde hon honom
att lyda sin fars bud, men hon visste inte då — det
var först på kvällen dagen derpå som hon på deras
vanliga mötesplats underrättade honom om hvad hon
fruktade — nej, hvad som redan hade blifvit henne
en visshet. Nej, han skulle sätta igenom sin vilja
— de måste gifva sig af bort, långt bort, eller också
–också skulle de göra ett slut med ens, ett slut,
som ingen kunde hindra.
Han hade tänkt den tanken en gång förr och
då hade den skrämt honom. Nu hade den kommit
igen och nu hade så mycket annat kommit till, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
