Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FATTIGGÅRDEN. Ett bidrag till undantagens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förtog den en god del af dess dysterhet. Om fadern
var en mordbrännare, om Slanken hade rätt i sina
halft vansinniga utgjutelser — om det der, att fadern
tagit modern ifrån honom, bara var en nödlögn af
fadern för att ställa sig i bättre dager inför sonen —
— och han började nu påminna sig omständigheter
från pojkåren, stickord på vägen till och från skolan,
hviskningar man och man emellan, som han
uppsnappat då och då–om allt detta hade någon
grund, vore det då inte bättre att komma ifrån
alltsammans på hvad sätt som helst?
Så långt hade han kommit i sina jagande och
oroliga tankar, då ökans förstäf med ett hvinande ljud
körde in i vassen vid vikens slut, och han efter ännu
några raska årtag lade till vid en vattgård och
hoppade i land, band fast den luggiga fånglinan vid en
af de utskjutande stängerna och med snabba steg begaf
sig af uppåt en skogsväg som strax ofvanför tog af
från den med stranden jämnlöpande landsvägen.
Skogsvägen bar uppåt och slingrade sig nyckfullt mellan
stenrösen, fullsatta med mossiga enbuskar och tofviga
snår af slån- och blåbärsris, medan på små öppningar
mellan träden och buskarne den gröna, saftiga
mossan var fullsatt med den välluktande pyrolan och de
gröna slingrorna af den ännu inte utslagna linnéan.
Här och der i busksnåren skvattrade den nyfikna
koltrasten till då han gick förbi, och stack fram sitt
mörka hufvud med den gula näbben och de kvicka,
spelande ögonen, som om han velat se hvad det var
för en som störde honom i hans lofliga göromål att
söka mask till föda åt de nykläckta ungarne. En
skata skrattade hånfullt och bullersamt i toppen af
en stor asp, som förirrat sig in bland granar och
tallar, och på stenar och berghällar hoppade
skvät-torna omkring och bockade sig för den förbigående,
mera oroligt och ironiskt likväl, än egentligen höfligt.
Vid en glinta i skogen hördes en tidig morkullas
knorrande läte, fastän solen ännu inte var rigtigt nere
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
