Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FATTIGGÅRDEN. Ett bidrag till undantagens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
calla och kasdun; små hoppande vatteninsekter som
drogo långa strömmar efter sig på den orörliga
vattenytan, och massor af grodungar, som svängde på stjerten
i de gyttjiga dikena som från åkrarne på andra sidan
ledde ner till den lilla tjärnen. Här hämtade
svalorna en mycket bättre lera för sina sommarboningar,
än nere vid saltsjöviken, och att de gjorde långväga
utfärder kunde man vara säker om, ty några boningar
funnos inte i närheten, men ändå var det fullt af
dessa glada byggmästare, hvilka, hur brådtom de än
hade, inte kunde låta bli att singla fram ett par hvarf
öfver den stilla vattenspegeln, innan de återvände
till sitt arbete med munnen så full af material att de
inte en gång kunde åstadkomma ett af ske dsk vitter
åt hvarandra, i fall det var sista resan för dagen.
Här var det, som de unga tu plägade stämma
möte, och när Johan kom fram till den lummiga
björkhagen strax ofvanför sjön, der stranden stupade
nästan lodrätt ner i vattnet, kastade han sig ned i
gräset under en tät dunge af hvitstammiga träd med
låga buskar emellan stammarne och väntade, med
återhållen andedrägt, att få höra de lätta, snabba stegen
från henne som så hastigt plägade komma der
uppifrån gångstigen på andra sidan — de kära stegen,
som voro så tunga och så dröjande när båda skulle
skiljas åt igen.
Det dröjde länge innan han kunde förnimma
något annat ljud än foglarnes slag längre borta i
skogen och ett och annat plask nere i vattnet, der fiskarne
hoppade upp efter en förbiskuttande vattenmygga.
Nu började gräsknarren såga borta i åkern på andra
sidan; en and snattrade till nere i den täta vassen
vid stranden, och nattblackan eller spånkärngen, som
hon också kallas, började surra med sitt
spinnrocks-hjul borta i barrskogen på andra sidan sjön. Nu
prasslade det till borta på gångstigen — ännu ett
prasslande ljud som hördes närmare — Johan sprang
upp och skyndade framåt mellan björkarne — jo, det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
