- Project Runeberg -  Från gator och skär. Nya berättelser /
179

(1889) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FATTIGGÅRDEN. Ett bidrag till undantagens historia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I detsamma släpte mor Karin handlöst bunken
i golfvet, der den gick sönder i tre, fyra bitar.

— Bevara mej! — ropade hon sedan förargad,
i det hon lutade sig ner, —- det va’ körkherrns fel!
Den rakt halka’ ur händerna på mej!

— Ni brukar annars inte vara så släpphändt,
mor Karin! — sade kyrkoherden, i det han såg på
henne skarpt och forskande.

— Det lär fåll körkherrn veta så lite’, kan jag
tänka! — återtog mor Karin spotskt, i det hon
plockade upp bitarne i sitt förkläde, hvarefter hon
jämrade sig: — min rara bunke! den som jag inte ville
mista för aldri’ det!

— Ni kan ju låta zinka den! — inföll
kyrkoherden, utan att ta’ sin blick ifrån henne.

— Det va’ visst lönt, det! — svarade mor Karin
brådskande och reste sig upp med stenskärfvorna i
förklädet; — åhnej, så fattiga ä’ vi fäll inte, att vi
inte kan få oss en ny bunke nästa gång Magnus far
te’ stan! — Ja, nu ska’ jag skynda mej opp efter
mjölken — inte ska’ gubbstackarn bli’ utan för det

Och utan att upprepa sin bjudning till
kyrkoherden, skyndade mor Karin hastigt ut på dörren,
som om hon haft en piska efter sig. Utkommen,
satte hon af i full fart uppåt gården, men bäst som
det var hejdade hon sig plötsligt, mumlade några ord
för sig sjelf, tog sedan af åt sidan och skyndade på
en omväg ner åt sjön, der hon kastade bitarne af
bunken långt ut i vassen på sidan om båtbryggan,
hvarpå hon med brådskande steg gick samma väg
tillbaka och direkte upp till gården, utan att så
mycket som se åt stugan en gång.

Sedan kyrkoherden och Erik blifvit ensamma
igen, vände presten sig med bekymradt utseende till
den rödhårige och frågade:

— Hur är det med er, kära Blom? Ni känner
er väl inte illamående på något vis?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:29:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhfgos/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free