Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FATTIGGÅRDEN. Ett bidrag till undantagens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gick jag på socken och just ve’ andtiden va’ jag
hos Jan Person och der va’ mycke’ lejdt folk, för
han hade mer jord då än han har nu, se’n han sålde
från sig Mellangår’n, — och inte må körkherrn tro
att jag fick vara inne och ligga i en säng, inte —
nej, på logen fick jag hållas i höet, och tacka te’,
att jag fick vara der. Och då kom det sig så, att
en åf nätterna — di hade haft slåtteröl på kvällen
— så vakna jag ve’ att det var någon som hade tagi’
tag i mej och höll mej, och när jag i förskräckelsen
börja’ ropa, så hväste en karlröst mej i öra’ att om
jag inte teg så skulle han strypa mej — och när jag
då ropa’ ändå värre, så fick jag ett slag i hufve’ så
jag domna bort, — och när jag se’n vakna opp igen
så va’ han borta — och på det sätte’ blef jag mor
te’ flickstackarn, och inte, som di säjer om mej i
sockna’, för det jag va’ en lösaktig menniska, som
inte kunde hålla mej från karlar, så blind jag va’.
Tror körkherrn nu också hvad jag säjer?
— Ja, hvarför skulle jag inte tro er? — Nå, och
han som våldförde sig på er?
— Jag har leta’ och lyssna’ på hvar eviga en
under alla di årena, som har gått; men aldrig har
jag hört den rösten mer — förr än i kväll!
— Och den rösten? Den var — —?
— Den va’ hanses, som nunnas gick sin väg
härifrån! — svarade den blinda sakta, i det hon
snyftande gömde ansigtet i sina händer.
— Erik Bloms? — utbrast kyrkoherden rysande
och tilläde efter en paus, under hvilken han, djupt
skakad, betraktade den gråtande kvinnan; — stackars
Stina! Gud har pröfvat er hårdt! Men var tröst, han
skall vedergälla er det med välsignelse, på den dagen
då de ytterste varda de främste!
— Jag hoppades så visst att det skulle ha’ vuri’
nå’n golikare! — återtog den blinda, i det hon
torkade bort tårarne ur de glanslösa ögonen; — inte för
min del, men för flickstackarns! För si, jag tänkte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
