Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FATTIGGÅRDEN. Ett bidrag till undantagens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stina och satte in hufvudet genom dörren; — skynda
dej, barne’ mitt! skynda dej!
— Vi ska’ hoppas att det endast var tomma
ord, fader Lars! — sade under tiden kyrkoherden;
— lifvet är kärt, och — —
— Jaja; men ungdomen ä’ vilder och tokig, och
— — Nå flicka! — af bröt gubben sig sjelf, då
flickan i detsamma kom in varm och flåsande, följd af
modern; — var Johan oppe på gåln?
— Nej då! di har inte setfen se’n i eftermidda’s,
sa’ di!
— Ocken talte du me’ ? — frågade gubben.
— Jag träffte på körkvärden själf, och han blef
så ond, så ond, så!
— Blef han?
— Ja, han frägte hvad ni hade me’ son hans
te’ göra?
— Jaså, det frägte han?
–-Ja, och så sa’ han, att han skulle komma
ner själf, för te’ höra hvad ni tänker ställa te’–
ja, så sa’ han!
— Jaså! Hör du Stina! Ta’ spinnrocken och
flicka’ med dej in i kammarn, men jag talar ve’ son
min!
— Kanske ni vill att jag också ska’ gå, fader
Lars? — frågade kyrkoherden, i det Blind-Stina och
flickan gingo in i kammarn och stängde dörren 0111
sig så godt det lät sig göra, sedan den blifvit ännu
mera snedvriden utaf den våldsamma medfarten nyss.
— Nej tvärtom! — svarade gubben bestämdt och
långsamt; — jag ville så gerna be’ körkherrn te’
stanna, för styfvare vittne kan jag fäll aldrig få te’
det, som jag tänker säga son min i den här saken.
Nu hör jag stegena! — fortsatte han lugnt, i det han
lyssnade utåt; — han drar inte bena’ efter sej, ska’
jag säga.
— Var nu lugn, fader Lars! Så kan ni väl göra
upp det i godo! — manade kyrkoherden, i det han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
