Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I EFTERHAND. En kärlekshistoria utan romantik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han var utan en stymmelse till skägg, annat än i
öronen, från hvilka en rödaktig tofs stod ut åt
hvar-dera sidan, så att det såg ut som om mustascherna
försmått den vanliga platsen på öfverläppen och flyttat
sig dit upp i stället. Ansigtet var också trindt och
hade i allmänhet, och i synnerhet efter middagarne,
ganska hög färg och de ljusblå ögonen voro tämligen
utstående och lågo skäligen långt ifrån hvarann,
hvilket gaf honom en viss likhet med det fredliga
husdjur som, när det är af hankön, i allmänhet brukar
vidkännas namnet »Pelle». Ingen må derför tro att
Pelle Modin var något får — tvärtom! Han var en
ganska kvick och rolig och munter — och hvad mera
är än allt detta, — en ganska knipslug karl och han
var det så mycket mera obehindradt som hans
utseende tydde på alldeles motsatta egenskaper.
Ända sedan skoltiden var det allmänna, om
också icke så särdeles smickrande, omdömet om honom
detta: »Pelle Modin är minsann inte så dum som
han ser ut, han!»
Och huruvida det omdömet var grundadt på
noggrann personalkännedom eller på lösa hugskott,
hoppas jag att följande lilla sannfärdiga historia skall
göra klart för den ärade läsaren.
2.
— Nå, kära Pelle! Hur har du egentligen haft
det som vice borgmästare der nere i den der
små-stadshålan? — frågade revisorn, sedan de kommit ut
i Lagerlunden och fått sig ett ensamt bord borta vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
