Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I EFTERHAND. En kärlekshistoria utan romantik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I EFTÉUttAttt)
219
Men det är i allmänhet förvånande livad den gamle
benrangelsmannen är för en omutlig bortskrapare af
all möjlig förgyllning här i verlden, och det både när
det gäller vår inre och vår yttre menniska. Många
bålstora dygder och förtjenster krympa inför honom
ihop till ganska små dimensioner, och ofta nog
händer att, när han gör sin objudna visit i ett för rikt
ansedt hus, då brister den skimrande bubblan med
alla sina granna färger och lemnar, liksom vid
barnens lek, endast en grådaskig såpvattensdroppe kvar
efter all den prålande glansen. Men att han har en
utpräglad smak för antiteser, det visar han också
derigenom, att mången fattig och förbisedd stackare
kommer efter hans besök att framstå i en
fördelaktigare dager, och mången omtvistad förtjenst skaffar
han ett ampelt erkännande och en lysande upprättelse.
Och hvarför? Jo helt enkelt derför, att han hindrar
honom att gå i vägen längre. Det är alldeles
otroligt hvad menniskorna bli hyggliga när någon lemnar
sin plats i den stora kön utanför lyckans biljettkontor
och de få komma ett steg närmare porten.
Bäst som nu revisorn satt der och funderade hur
det skulle gå med den efterlemnade familjen, och
hur han skulle bära sig åt för att kunna rädda sitt
utredningsarfvode, så ringde det på tamburdörren och
han hörde hur Charlotte, som höll på att duka af
kaffebordet ute i salen, med lätta och hastiga steg
skyndade ut i tamburen för-att öppna.
— Hvem tusan är det nu då, som kommer? —
mumlade revisorn för sig sjelf, förargad öfver att bli
af bruten midt i en kinkig addition; — aldrig kan
man då få vara i fred heller! — Hvad nu? —
fortsatte han efter en stund sin halfhögt uttalade
tankegång och lyssnade utåt; — jag tror förbanna’ mig
att det är Pelle! Men hvad gör han då, som inte
kommer in? Han måtte väl inte — —?
Och revisorn sköt undan handlingarna ett stycke
och skyndade upp från skrifbordet, hvarpå han öpp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
