Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I EFTERHAND. En kärlekshistoria utan romantik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nåde dörren och kom ut i salen, alldeles lagom för
att se Pelle rifvas med hushållerskan om sin
öfver-rock, som hon ville hänga upp, men som han absolut
inte ville lemna ifrån sig. Och nu stodo de derute
i tamburen, midt emot hvarandra på livar sin sida
om rocken, men som den var mycket tunn, så tyckte
revisorn att Pelle var litet för mycket närgången,
hvilket antagligen inte var Charlottes åsigt, eftersom hon
skrattade med full hals och inte ville släppa sitt tag.
— Seså, krångla nu inte med rocken, utan låt
Charlotte hänga upp den, kära Pelle! — ropade
revisorn och försökte visa sig så litet förargad som
möjligt, — du har väl i alla fall svårt att nå upp till
hängarn, som är beräknad för min längd och inte
för din!
— Åhå, jag är väl inte stort mindre än du! —
svarade Pelle och blef ännu rödare än vanligt, —
men jag är inte van att låta passa upp mig af så —
— så —–
— Ja, men nu får du allt vänja dig vid det för
den här gången! — sade revisorn bestämdt,
öfver-tygad 0111 att han med dessa ord afklippte en
artighet, som han inte alls tyckte kunde vara på sin plats;
— har du någonting att säga mig, så får du vara så
god och skynda dig!
—■ Visst tusan har jag någonting att säga dig!
— svarade Pelle, i det han lemnade den omtvistade
rocken åt Charlotte och steg in i salen; — hvad skulle
jag annars här att göra?
— Ja, det tycker jag också! — återtog revisorn,
medan han, mera af gammal vana än af något
egentligt inre behof, skakade hand med honom, — stig
in till mig derför, så får jag höra hvad det är fråga om!
— Det var jäkeln hvad du bor trefligt — och
en sådan stilig kakelugn se’n! Jag tror min själ att
det är maj olika! — utbrast Pelle, i det han såg sig
0111 i salen, och under tiden passade på och sneglade
ut i tamburen, der Charlotte höjde sig på tåspetsarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
