- Project Runeberg -  Från gator och skär. Nya berättelser /
229

(1889) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I EFTERHAND. En kärlekshistoria utan romantik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dottern, och det var att hon hade ingenting emot
att förarga sina jemnåriga, genom att midt för deras
näsa göra ett, relatift för orten och förhållandena,
lysande parti. Visserligen fann hon det litet obehagligt
att vara tvungen att hålla god min i ojemnt spel,
när gubben med all gevalt ville uppträda som
glödande älskare och svartsjuk äkta man; — men så
fick hon också allt hvad hon pekade på, och det
kunde ju alltid vara värdt en liten uppoffring. För
öfrigt var han alldeles ofantligt snäll och medgörlig,
ville alltid att hon skulle vara elegantast af alla
fru-arne i staden och att hon skulle vara med öfverallt;
att hon skulle dansa och skratta och roa sig af
hjer-tans lust. För öfrigt knusslade han aldrig på
hus-hållspengarne, och ville lefva godt, både ute och
hemma.

Någon egentlig fantasi hade hon inte fått på sin
del, och hennes temperament var af det lugna slaget.
Kanske kunde kylan hafva gifvit med sig, om hon
gift sig af kärlek och med en man af sin egen ålder;
i sällskap med gubben hade den inga anledningar
att tina opp och gjorde det inte heller. När han
sedan gick all verldens väg, sörjde hon honom
pligt-skyldigast med tårar i tre veckor, och med djupt
svart i tre månader; — nu var den tiden längesedan
förbi och derför bar hon bara half sorg på kläderna och
ingen alls i hjertat, och det fann hon sig mycket väl
utaf; ty sorgdrägten klädde henne utmärkt och det goda
lynnet befordrade både matsmältningen och hyfärgen.
Hon visste af att hon var rik, och hon föresatte sig
att nu skulle hon välja, ifall hon ämnade gifta om
sig, och välja med smak. Mycket ung finge han inte
vara, den tillkommande; »ty unga karlar äro sådana
flabbar», menade hon; man kan aldrig lita på att
det blir någonting ordentligt utaf dem. Nej det skulle
vara en karl som sett sig om litet i verlden och bland
menniskorna, en karl på sina tretti eller fyrtio år,
som inte var naif nog atf springa efter första vackra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:29:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhfgos/0229.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free