- Project Runeberg -  Från gator och skär. Nya berättelser /
234

(1889) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I EFTERHAND. En kärlekshistoria utan romantik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Ligga ensam — — här i Stockholm! —
utbrast fröken med stigande affekt, i det hon slog ihop
händerna.

— Ja, det är många som får göra det! —
förklarade Pelle lugnt.

— Det är mycket möjligt, men det måste
åtminstone inte vara några hederliga fruntimmer!

— Men tant, då–

— Jag tror tvärtom att det just är de hederliga
fruntimmerna, som —–

— Häradshöfdingen må säga hvad han vill, —
utbrast fröken med ännu skarpare ton; — men det
kan aldrig hända mig. På det sättet skulle man ju
kunna bli mördad, hvar och en på sitt håll, utan att
man visste det ringaste!

— Nå, men den saken är ju mycket lätt hjelpt
med att man flyttar begge sängarne in i det ena
rummet, och att damerna begagna det andra till skrifrum
eller kabinett, eller också att man sätter koffertar och
hattaskar derinne, så behöfva de inte genera härute!

— förklarade Pelle, artigt som förut.

— Ja, men tre rum är alldeles för mycket, och
tänk hvad det blir dyrt, se’n!

— Nå, men snälla tant lilla, — inföll den unga
enkan litet otåligt, — det är ju min sak, och–

— Gubevars, jag glömmer visst inte att det är
da, kära Louise, som betalar fiolerna, och jag vet
mycket väl, att när man ingenting har att betala med,
så har man ingenting att säga, och — —

— Men damerna ha’ ju inte alls sett på
ut-sigten! — utropade • Pelle, som märkte att samtalet
kom in på ett farligt område, och derför gick och
slog upp begge fönsterna; — är den inte storartad?

— Åh så vackert! så ståtligt! — utbrast Louise,
i det hon skyndade fram till fönstret och såg ut på
slottet, strömmen och Skeppsholmen, hvilka lågo der
i sin gyllene aftonbelysning; — ja se, Stockholm —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:29:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhfgos/0234.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free