Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I EFTERHAND. En kärlekshistoria utan romantik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gång han blef bortbjuden på middag, och det var
ofta nog, alltid först helt ärligt frågade den bjudande:
— Hur är det? Blir det en matiniddag eller en
pratmiddag? — och som, om han fick ett ärligt svar
på frågan, alltid lade en god grund hemma, innan
han begaf sig af till pratmiddagen; men deremot
alltid lefde ytterst magert när han visste att han hade
en matmiddag i sigte.
Pelles middag var en mellansortsmiddag, der man
både åt och pratade — det vill säga, det var en
mycket förståndig middag, ty man drack också, utan
att dricka för mycket, hvilket man ju i allmänhet
inte gör när man har fruntimmer med sig.
Vid champagnen klingade Pelle mot ett glas,
och accompagnerad af musikkåren nere i trädgården,
som just nu spelade Leporellos aria ur Don Juan,
föreslog han i valda och väl öfverlästa ordalag en
skål för sina ärade gäster från landsorten, enkefru Louise
Tolliander och hennes moderliga väninna, fröken
Ro-saura Barrett, som nu för första gången gästade den
sköna Mälardrottningen; den ena sedan hon på ett
sätt, som endast den fullkomliga kvinnan kan det,
uppfylt sina pligter mot en make, som tillbragt sin
sena ålders höst med att välsigna och stödja den
yppiga blomsterranka, som lindat sina blommor
omkring hans höstbitna, men likväl ovanligt godt
konserverade stam och som nedgått i sin graf lyckligare
än mången ungdomlig svärmare varit det i hela sitt
lif; — den andra, som uppfyld af den sanna
vänskapens ädla värma, försakat sitt lugn och sin af ädel
välgörenhet upptagna tid, för att under sina
skyddande vingar taga den nu rotlösa blomsterrankan, för
hvilken han likväl hoppades att en bördigare
jord-mon inom en icke allt för aflägsen framtid skulle
erbjuda en skyddad plats med öppet läge likaväl för
lyckans blida vestanfläktar som för kärlekens
lifgif-vande solstrålar.
Det var, med ett ord, ett rigtigt ståtligt pch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
