Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I EFTERHAND. En kärlekshistoria utan romantik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rigtigt vackert tal, som Pelle höll, och fastän den
unga enkan pligtskyldigast fälde några tårar, när han
talade om den aflidne apotekaren och hans höstbitna
stam, hvars verkliga murkenliet hon kände bättre än
någon annan, och fröken Barrett gjorde en ovanligt
ättiksur min vid epitetet »moderlig väninna», så
mottogs likväl skålen med allmänt bifall. Robertson svor
på att Pelle borde ha svenska akademiens pris för
vältalighet, frun skrattade med full hals och revisorn
tyckte inom sig att skålen var både taktlös och
tarf-lig och att han skulle föreslagit den mycket bättre,
om han hade fått taga ordet, hvarför han naturligtvis
också ropade bravo och applåderade mycket värre än
de andra, ådagaläggande på detta sätt den vanliga
middagsärligheten mot en vän och wohlthäter, som
väl skall ha någon ersättning för sina kostnader.
Den unga enkan svarade med några få ord på
den föreslagna skålen, i det hon vitsordade den
vänliga beredvillighet som häradshöfding Modin så vackert
visat vid det mest sorgliga tillfället i hennes hittills
tillryggalagda lif, och hoppades att hon fortfarande
skulle få vara innesluten i samma vänliga åtanka
som hittills; en anhållan som Pelle å sin sida
besvarade med en ovanligt uttrycksfull blick ur sina
utstående ögon och ett sakta framhviskadt:
— Var lugn för det! Fordra mitt lif om ni
vill–
Men det försäkrade Louise honom med ett
intagande småleende, »att det kunde aldrig komma i
fråga» — och så klingade de inbördes på den saken,
medan fröken Barrett å sin sida vände sig till
revisorn och undrade,, om inte värden druckit litet för
mycket, när han kunde tala om »moderliga känslor»,
när det gälde ett ogift fruntimmer, som inte var stort
äldre än enkan som hon skulle beskydda, fast det
naturligtvis var en ofantlig skilnad på dens utseende
som arbetat hela sitt lif, och dens som aldrig gjort
någonting.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
