Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I EFTERHAND. En kärlekshistoria utan romantik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rättigad stolthet på samma gång som med oförstäld
blygsamhet, utgjorde en heder för fäderneslandet och
en välsignelse för samhället.
Revisorn ropade: — hör! hör! — Pelle såg
blygsam ut, fru Robertson började gapskratta, den unga
enkan tittade i sitt glas, fröken Barrett snöt sig och
Robertson såg sig belåten omkring vid dessa tydliga
bevis på bifall och intresse, hvarpå han fortsatte sitt
tal i rigtig lagstil med långa perioder och invecklade
premisser, hvilka drogo efter sig långrandiga
slutledningar, på hvilka allt möjligt fastnade, alldeles som
när en pojke drar efter sig ett stycke segelgarn på
en landsväg. Han slutade efter en god kvart med
att utbringa ett tack och ett lefve för sin ärade vän
och kompanjon, häradshöfdingen Petter Modin — han
trodde nämligen att namnet Pelle var autentiskt,
eftersom han inte varit studentkamrat med föremålet för
skålen, och som nu stämningen var betydligt lifvad,
passade revisorn på, sedan skålen var drucken, och
upplyste honom om att Pelle var ett »nom de guerre»
och att det på inga vilkor finge förvandlas till
Petter, efter som vännen Modin i Sjelfva verket var döpt
till Rudolf, fastän han af sina närmare vänner —
revisorn lade en förarglig tonvigt på ordet närmare,
— plägade kallas för Pelle.
Sedan man skrattat åt detta lilla misstag,
hvarvid fru Robertson skrattade ljudligast och talaren sjelf
sötsurast och mest tvunget, fortgick middagen under
stigande liflighet och ett allt öfverröstande prat,
till-dess revisorn plötsligen vid desserten äskade ljud och
föreslog en skål för värden, en skål som var ett
mästerstycke af kittslig vältalighet och nedsättande
beröm, späckadt med muntra anekdoter och
illustre-radt af lifligt framstälda små drag, som hade varit
utmärkt på sin plats i ett karlsällskap eller på en
svensexa; men som i fruntimmersällskap knapt hade
kunnat vara mera försåtligt för den det gälde.
Revisorn började med hans utseende, och be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
