Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I EFTERHAND. En kärlekshistoria utan romantik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
enkan armen för att föra henne ned till vagnen, medan
revisorn passade på och erbjöd fröken Barrett sitt
sällskap, hvilket hade till följd att herr och fru
Robertson måste nöja sig med hvarann, hvilket just inte
särdeles tycktes roa någon utaf dem.
Vagnarne väntade utanför porten åt slätten, och
när den unga enkan stigit upp i den första, förklarade
fröken Barrett att hon inte ville skiljas ifrån sin
skydds-ling, hvarpå hon steg upp och satte sig bredvid
henne.
— Ja nu beror det på hvilken damerna vill ha’
till sin kavaljer! — sade Pelle med en menande blick,
i det han stod i ordning vid vagnsdörren.
— Det är bäst att tant väljer, som är äldst! —
inföll enkan och såg helt och hållet ointresserad ut.
— Ja, i så fall väljer jag revisorn! — svarade
fröken Barrett hastigt, — för jag skulle så rysligt
gerna vilja höra mera om den der sömnkaraktäristiken!
Pelle gjorde en grimas som till följe af hans
verldsvana öfvergick till ett förbindligt leende, och på
det sättet kom det sig att, när vagnarne foro af, satt
revisorn midt framför den unga enkan på baksätet i
den första vagnen och Pelle midt framför herrskapet
Robertson i den andra. Pelle var inte rigtigt nöjd
med arrangemanget, men föresatte sig, att han skulle
taga igen skadan när de foro hem, inom sig önskande
att hin måtte ta’ alla gamla tanter som alltid skola
följa unga enkor här i verlden, alldeles som de hvassa
törne na följa rosen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
