- Project Runeberg -  Från gator och skär. Nya berättelser /
279

(1889) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I EFTERHAND. En kärlekshistoria utan romantik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stället för en liten nätt Hebe med den koketta
bindmössan på hufvudet, så tar han genast hufvudet
under armen och försvinner som en dimfigur ibland
träden.

Från Torngren och hans baler kom han in på
en af tragedierna från århundradets början, det
Fersen-ska mordet. Det var från Lidingöbro, påstod han,
som Axel Fersens vackra syster, sedan brodern var
mördad, måste flykta ombord på en skärgårdsbåt,
förklädd till bondkvinna, för att långt ute i skärgården
dölja sig för de uppretade och missledda folkmassorna.
Underliga ödets skickelse! Från detta samma
Lidingöbro, der den aristokratiska damen förut varit festens
drottning på den glada tidens réunioner och
pique-nicker, måste hon nu i en mörk regnnatt begifva sig
på flykt som en proskriberad, för att sedan aldrig
mera kunna återintaga den drottningsstol inom nöjenas
verld, hvars obestridda innehafvarinna hon så länge
varit. »Ils sont passés, ces jours des fetes», kunde
hon verkligen ha skäl att sucka, när årorna plaskade
i den mörka flyktnatten på vägen till Bogesund, och
sedan långt, långt bort från skådeplatsen för hennes
triumfer och hennes fall.

Oupphörligt, under det revisorn berättade dessa
episoder från en förgången tid, knuffade fröken
Barrett den unga enkan med sin hvassa armbåge, och
hon kastade oupphörligt den ena blicken efter den
andra på henne, blickar i hvilka man klart kunde
läsa som i den tydligast präntade skrift: »Gud, hvad
den menniskan är intressant!» Emellanåt stegrades
uttrycket i blicken till ett: »Åh, hvad den karlen är
söt!» —* och fast den unga enkan synbarligen var
endast öra, så tyckte hon nog så med, man såg det
på det intresse, hvarmed hon lutade sig framåt mot
berättaren, som om hon velat sluka hvarje ord han
sade.

Det säkra är att, när de kommo fram till
Lidingöbro, så hade revisorn helt och hållet eröfrat den unga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:29:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhfgos/0279.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free