Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I EFTERHAND. En kärlekshistoria utan romantik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ja, livad säger fru Tolliander? — frågade
Pelle med en bugning.
— Jag undrar 0111 det inte är bäst att ställa den
der inne, — svarade hon, i det hon tog ett par steg
framåt paviljongen, — efter som de andra redan äro der.
— Ställ den der inne! — kommenderade Pelle
åt vaktmästaren, som likväl redan var på väg, väl
vetande af gammal serveringserfarenhet att det
kvinnan vill, vill vår Herre, — och säg att vi kommer
strax!
— Jag tycker det vore bäst att vi ginge in med
detsamma! — sade hans vackra moitié och såg
mycket bestämd ut; -— det passar verkligen inte, att —
— Hon är rädd för mig! — tänkte Pelle och
det gladde honom alldeles ofantligt; — hon vill inte
vara ensam med mig! Skönt! skönt!
Och med ett segerstolt leende bjöd han henne
armen och förde henne fram till trappan, i det han
vände ut och in på ögonen och suckade:
— Och jag som hade så mycket att säga er!
— Var det 0111 väderleken? — frågade hon helt
maliciöst, i det hon bjöd honom att gå före sig
uppför trappan.
— Nej, det var det inte! Det var om någonting
helt annat! — svarade Pelle, i det han vände på
hufvudet, just lagom för att få se hur hon lyfte litet på
klädningen för att inte stupa på den i trappan; —
det var om . . om . . ja, det ska’ jag säga på
hemvägen !
Och nu stannade han på den lilla plattformen
utanför dörren, öppnade den hastigt, så att han slog
vaktmästaren i ryggen, hvarvid denne stötte till
Robertson, som just höll på med ett nytt kast, och som på
detta sätt borde fått en giltig orsak till sin fjerde bom,
men som, tack vare knuffen, råkade att slå bataljon
i stället, något hvaröfver han inte var litet stolt, i
det han ropade:
— Gör mig det efter, den som kan!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
