Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I EFTERHAND. En kärlekshistoria utan romantik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
innerlighet, och det värsta var att hon alltid lade lök
på laxen genom ett:
— Nåja, i morgon ha’ vi honom då Gud ske
lof med igen, den rysligt intressanta menniskan!
— Jaså! — brukade då Pelle säga med en
förebrående blick på den unga enkan och en ilsken på
fröken Barrett, — jaså, damerna ä’ inte nöjda med
mitt sällskap?
— Jo för all del! — svarade den unga enkan
med ett ljuft småleende, som lade balsam på Pelles
sårade fåfänga, — häradshöfdingen är så rysligt snäll
och vänlig, och på allt vis uppmärksam!
— Men det är alldeles omöjligt att tänka sig
häradshöfdingen utån revisorn! — tilläde fröken
Barrett med ett leende, hvari elakheten var öfvervägande,
— för ni kompletterar hvarann, alldeles som Orestes
gjorde med Phylax — —
Men nu hade man, som sagdt, gömt Nacka till
sist, och nu var den mycket saknade revisorn med,
men om det var en nemesis eller en slump — Pelle
antog naturligtvis med viss skadeglädje det förstnämda,
— fröken Barrett kunde inte komma med. Hon hade
förkylt sig på färden ifrån Tullgarn, och så hade hon
till på köpet på kvällen ätit hummer ombord på
ångbåten, och följden var att hon måste stanna hemma
på hotellet, der konsulinnan Roflund godhetsfullt
åtagit sig att hålla henne sällskap. Som hon
dessutom visste att fru Robertson var med som förkläde
i hennes ställe, så gjorde hon mindre svårigheter än
man kunnat vänta. Man gaf sig således af i vagn
vid tretiden för att äta middag ute på värdshuset,
och för att undvika den tråkiga vägen ifrån båten
vid Tegelviken till den nere vid Hammarby sjö, for
man direkte till den sednare, der man gick ombord,
fyra man högt, för att fara den vackra sjövägen fram
till Nacka bro. Robertson kunde nämligen inte komma
med förr än på kvällen, och man hade gjort upp att
då träffas till en liten landtlig supé på värdshuset,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
