Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I EFTERHAND. En kärlekshistoria utan romantik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
såta vännerna åka tillsammans. Jag är öfvertygad
om att de ha en hel mängd saker att säga hvarann!
— Tror fru Robertson det? — frågade Louise,
i det hon kastade en forskande blick först på Pelle
och sedan på revisorn, som just inte mönstrade
hvar-andra med de allra vänligaste blickar, i det de tände
sina cigarrer med samma sticka.
— Ja, de ha’ ju inte varit ensamma på hela
eftermiddagen! — skrattade den lilla frun, — och för
ett par så rysligt intima vänner måtte det vara
någonting förskräckligt!
Och när hon sagt denna lilla elakhet, tog hon
sin långe man under armen och drog honom med sig
ut till vagnen, under det revisorn bjöd den unga
enkan armen och Pelle skyndade förut för att öppna
vagnsdörren åt damerna. Denna lilla
ögonblicksensam-het ute i förstugan begagnade revisorn för att hviska
till sin granne:
— Får jag komma och göra ett besök i morgon
klockan elfva?
— Ja gerna! jag skall vara hemma!
— Tack, lilla elaka! Hvarför fick vi inte åka
tillsammans hem?
— Nej tack, ni är en farlig granne, och — —
— Ni? —
— Tyst! man kunde höra oss! — I kväll få de
ingenting veta — —
— Nej, men i morgon — —
— Nå, kommer ni inte? — ropade fru
Robertson ifrån vagnen, der hon redan tagit plats.
— Här är vi! — svarade revisorn genast och
trädde ut på trappan med den unga enkan, — fru
Tolliander hade glömt sina handskar.
— Ja, det var klart, att hon det skulle göra! —
skrattade lilla frun.
— Bof! — mumlade Pelle mellan tänderna, —
men vänta du!
Derpå hjelpte han Louise upp i vagnen och steg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
