Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I EFTERHAND. En kärlekshistoria utan romantik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stor som en tunnbotten, genomgick Louise på nytt i
drömmen dagens händelser, ehuru åtskilligt
förändrade. Så tyckte hon att revisorn på nytt tog henne
på sina armar och bar henne uppför berget, men just
som de kommo upp, så stod deruppe på klinten en
brefbärare med ett stort bref i handen, och som
revisorn fick se brefvet, släppte han henne med ett
hånskratt handlöst ur sina armar, men i stället för
att falla och stöta sig mot något hårdt, föll hon i
stället på någonting mycket mjukt, och när hon
tittade upp, så fann hon, att hon hade trillat ner utför
berget och rakt i armarne på Pelle, hvars mustascher
genom drömmens trolleri hade flyttats ifrån öronen
och ner på öfverläppen, der de kittlade henne på
munnen så häftigt, att hon vaknade. Hon tyckte att
hon ännu hörde det skallande hånskrattet ljuda i sina
öron; men när hon sansat sig något, hörde hon att
det var en utestängd hundstackare, som stod och
skälde på torget utanför, och när hon förvissat sig om
det, somnade hon igen.
På morgonen, vid tiotiden, när de båda damerna
drucko sitt kaffe, kom uppassaren upp med brefvet,
som hade en massa stämplar på kuvertet och såg ut
att ha’ varit länge på vägen.
Louise tog det, såg på det noga och uppgaf ett
rop, i det hon tappade den skifva rostadt bröd, som
hon just skulle föra till munnen. Brefvet var från
Melbourne, och det var med darrande händer hon slet
af kuvertet och började läsa.
— Hvad i herrans namn är det? — frågade
fröken Barrett ängsligt och höll på att få kaffet i
vrångstrupen, — det är väl inte något obehagligt?
— Det är från min styfson; — ropade Louise
hastigt, — han är på väg hem och gör anspråk på
arfvet efter fadern! Här står det: »på samma gång som
jag afsänder brefvet, reser jag sjelf för att lyfta mitt
arf efter »the pretty old boy», gubben far min.» Och
så står här–det skall vara en guldgräfvare, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
