Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I EFTERHAND. En kärlekshistoria utan romantik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skall kunna skrifva något sådant! — af bröt hon sig
sjelf med en djup rodnad, i det hon slängde brefvet
på bordet.
— Hvad står der då? — frågade fröken Barrett
nyfiket, i det hon räckte sig fram öfver bordet.
— Läs sjelf, kära tant! Jag kan verkligen inte
läsa upp det högt!
Fröken Barrett satte på sig sina glasögon, tog
hastigt brefvet och läste tämligen mödosamt följande
något australiska utgjutelser:
»Och om, som jag förmodar, min styfmor är ung
och vacker, ty jag känner se’n gammalt »the old boys»
smak för vackra fruntimmer, så har jag ingenting
emot att ta’ hela arfvet och henne sjelf med på köpet.
Vill hon inte gå in på den affärn, så få vi nöja oss
med hälften hvar; men vill hon, så gifta vi oss i
London, — för i gamla Sverige går det väl inte an
att gifta sig med sin styfmor, om också ingen är
närmare till att efterträda sin far, än just sonen. Vidare
när vi råkas, butt det vore en »very fine bussiness»
som mycket skulle tilltala Yours truly John Parker,
född Tolliander.»
— Åh herre min skapare, en sådan karl! —
utbrast fröken Barrett alldeles konfunderad, i det hon
lade brefvet ifrån sig, — det var det värsta jag
nånsin hört i all min dar! Gifta sig med sin egen styfmor!
— Ja, det är förfärligt opassande, efter våra
begrepp, — svarade Louise tankfullt; — men kanske
det inte alls är någonting så märkvärdigt i Australien!
Och jag som så säkert trodde att han var död!
— Ja det måste man säga, att nog var det bra
förargligt! — medgaf fröken Barrett, icke utan en
viss skadeglädje; — när man tror att man har sina
tvåhundratusen och så i ett tag får veta att man
bara har hälften! Jag kan just undra hvad revisorn
och häradshöfdingen ska’ säga, när de få veta —
— Tror tant då verkligen att de tänka fria till
mig bara för pengarne? — frågade den unga enkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
