Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I EFTERHAND. En kärlekshistoria utan romantik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Kalla mig Louise! — afbröt den unga enkan,
i det hon räckte honom handen helt vänligt.
— Får jag då inte hellre säga du? — frågade
han, i det han kysste handen och höll den kvar i
sin, — det låter mycket vackrare! Jag har nu så
länge sagt »You» att jag tycker det är rigtig musik
i vårt gamla »du» — får jag det?
— Nå ja, vi är ju nästan jemnåriga, och det
vore ju löjligt att kalla hvarandra mor och son, när
vi inte är någondera. Men bara när vi är ensamma,
annars får det vara John och Louise. Är vi ense
om det?
— Very well! Och vill du nu som jag så gå vi
hem till din lilla stad i morgon dag och laga att vi
få göra opp våra affärer! Jag hafva brådtom hem till
min lilla farm — brådtom, om jag skall gå dit
ensam; får jag sällskap, då kan det dröja hur länge
som helst!
— Vi få väl se hur det kan bli! — svarade den
unga enkan med ett löftesrikt leende, och i detsamma
slog klockan tolf, och innan ännu det tolfte slaget
förklingat, bultade det på dörren. På den unga
enkans tillsägelse öppnades den, och in trädde Pelle,
uppsträckt i svart frack och hvit halsduk, och med
ett ansigte skinande af segervisshet.
Uttrycket förändrades ganska betydligt, när han
fick se att Louise inte var ensam. De runda ögonen
började vidgas och antogo ett uttryck af stigande
förvåning, och i stället för att, som han ämnat, genast
skynda fram och börja attacken, gjorde han en
cere-moniös bugning och kände sig derpå före med ett
högtidligt:
— Mjukaste tjenare, bästa fju Tolliander! Hur
står det till? Jag kommer väl inte och stör?
— Nej för all del, bäste herr häradshöfding! —
svarade Louise med ett vänligt småleende, i det hon
inbjöd honom att stiga fram, — ni är tvärtom
mycket välkommen och tack för i går!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
