- Project Runeberg -  Från gator och skär. Nya berättelser /
336

(1889) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ”BRAND-PETTER.” Historien om ett öknamn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I alla fall hade gubben Larson nu tagit Gud i
hågen och börjat att skära, och inte var det något
att klaga på väderleken den dagen, så vida den hölle
sig till kvällen. Det var gassande hett i solskenet
redan klockan åtta på morgonen, sedan det lätta
töcknet utifrån den stora fjärden på andra sidan hunnit
lägga sig i klara silfverdroppar på det sedan
höskörden nyuppstuckna gräset på åkerrenarne och på de
tunga axen, hvilka siratligt bugade sig för den lätta
morgonbrisen, liksom om de vetat hvad som förestod
och velat på detta sätt taga afsked af skog och mark.

Och brisen växte allt mera; den drog ett spår
af vattrade ränder efter sig på den nyss spegelblanka
fjärden; den kom bladen på asparne att prasslande
och småhviskande berätta för hvarandra nattens olika
äfventyr under den stjernklara augustihimlen; den
tog tag i topparne på de smidiga björkarne och svängde
dem hit och dit, så att gulsparfvar och bofinkar, som
blifvit störda i sin tidiga morgonfrukost, med
muntert kvitter gungade fram och tillbaka som om de
sutit i en trapez, och från bladen stänkte den sina
små friska, glittrande droppar ner öfver prestkragarnes
hvita blad, hvilka sedan lyste i solen som om de
varit kantade med diamanter.

Skördefolket, som med liarne öfver axlarne nyss
kommit i gåsmarsch ner ifrån gården, sträckte på sig
för att få bort nattens lättja ur de senstarka armarne,
kände nog på sig att det skulle bli svettigt och varmt
framme på förmiddagen, och pigorna, som gingo efter
för att binda kärfvarne, hade från början tagit på sig
så litet som möjligt, för att sedan fram på dagen
inte behöfva taga af sig mera än som vore lämpligt
och nödvändigt. Det förstås att det kändes litet svalt
i början, när de satte ner de bara fotterna på den
igensådda åkern, der den täta klöfverbrodden sugit i
sig daggen som törstiga svampar, och nu afsatte sin
våta rikedom i form af klara, silfverskimrande perlor
på de bruna fotterna. »Men det gjorde rakt ingenting»,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:29:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhfgos/0336.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free