Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ”BRAND-PETTER.” Historien om ett öknamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Kan fäll tro det! — svarade odlarn med en
ny mätning, — men ett tag te’ slår fäll inte ihjäl
kammarern och då kommer jag in om lörda’ kväll. Ajös!
Och dermed satte han sig i gång igen, lemnande
kamrern kvar midt på skogsvägen, högeligen förvånad
och inte så litet stött öfver att han inte sade så
mycket som’tack en gång för den nya arbetsförtjensten.
Han kom också mycket rigtigt på lördagskvällen
och sågade under loppet af ett par timmar så mycket
ved att det godt kunde räcka en vecka ut. Kamrern
var sjelf ute för att visa honom hur lång veden skulle
vara för att rigtigt passa till jernspiseln, och försökte
flera gånger, fastän förgäfves, att få ett samtal i gång.
Petter bara sågade och högg och svarade emellanåt
några enstafviga ord, som just inte voro särdeles
eg-nade att uppmuntra till vidare samtal. Slutligen gick
kamrern in efter en halfbutelj öl och ett glas och
frågade om inte Petter skulle ha lust att friska upp
sig litet efter arbetet.
— Tack! — svarade denne, i det han strök
svetten ur pannan, — när jag har slutat!
— Ja, men jag skulle gå ut och gå litet, och
jag vet inte om jag är hemma igen när Petter–
— Ställ’et der, vet jag! — sade Petter helt lugnt,
— jag ska’ nog bära in både putelln och glase’ när
jag går.
— Det går ju an att ställa det på farstubron! —
invände kamrern, som var litet rädd för att han skulle
komma in i köket, der de minsta barnen brukade
hålla till, när föräldrarne voro ute, — i fall ingen
är inne!
— Jaså! ja-a, jag tänker inte ta’ någe’ me’ mej!
— mumlade Petter halfhögt, liksom om han gissat
hans tankegång, — det kan kammarern vara lugn för.
— Det var inte det, jag menade, kära Petter!
Men se, det är så, att barnen —
— Ä’ di rädda för mej? — frågade Petter, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
