Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ”BRAND-PETTER.” Historien om ett öknamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jo vänta litet, jag tror verkligen — men det
har jag tagit som något vanligt glåpord, derför att
Petter säkert varit rödhårig som yngre, — svarade
kamrern lika försigtigt som förut.
— Ahnej, det ä’ nog inte för håre’, inte! Och
vill kammarern ge’ mej en tumlare te’ åf det der i
flaskan, så ska’ jag tala om hela paschasen, medan
jag hvilar mej! Men si, det vill jag inte ha’ förrän
jag har sluta’, inte!
— Ja gerna! — svarade kamrern, brinnande af
nyfikenhet; — men Petter kan nog få en både nu
och när han har slutat. Jag tror nog att det räcker
till två!
— Ja tack, ge’ mej en half då te’ börja me’!
Si, jag tycker att herrskape’ ä’ hyggligt folk och jag
vill inte att frua och barnungarna ska’ gå och vara
rädda för mig, och det ä’ derför som jag talar’om’et!
Bondpatronerna här angår det inte, och derför har
jag häller aldrig sagt dom ett kvitt om saken!
Derpå tömde han tumlaren, som kamrern
samvetsgrant inte slagit mer än litet öfver half, och medan
kamrern sträckte ut sig i gräset midt för honom,
började han långdraget och betänksamt sin berättelse.
4.
— Si kammarern, det var på det vise’, att när
jag va’ ett par och tjuge år, så gaf jag mej åf opp
te’ Stockholm och der fick jag först tjenst som
husdräng hos en distlator, och när jag vuri’ hos honom
ett par år, så flytta jag och blef magasinsdräng hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
