Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ”BRAND-PETTER.” Historien om ett öknamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förbaskade trassel der nere i Stockholm! Inte för att
jag begrep mig på’t, men di sa’ att det var nå’n sorts
gris eller kris eller hvad det va’ som hade bruti’ sig
ut, och ett rent rödt hälsike måtte der ha’ vuri’, för
den ena grosshandlarn stod på hufve’ efter den andra,
och di slog vantarne i bordet så det var rent
omensk-ligt åt’et. Men våran gubbe, han stog sig i det
längsta, för tät var han, och låg i gjorde han både natt
och dag, och jag hörde herrarna på kontore’ säja, att
fick han bara i rätter tid ner ett par, tre stora
bräd-laster på hösten, som han skulle skeppa öfver te’
England eller Spanjen, eller något ditåt, så vure det
ingen fara med honom inte. Men si, konsten var
just att få ner dom, sa’ di, för han hade en spektor
eller någe’ tocke der oppe ve’ sågen, och den hade
han skicka’ en förfärlig hop med pängar för te’
betala flottningskarlarne med, och så hade den rymt
öfver te’ Amerika från någon norsk hamn, och nu
stod arbetet stilla för att folket inte hade fått någon
betalning, och sågen stod den med, för det di inte
hade någe’ timmer te’ mata’n med.
Och så var det då en dag, det var fäll så der i
slute’ åf Augusti, som jag var nere i magasine’ och
höll på te’ trafva opp silltunnor och laxfjärdingar,
och då kom grosshandlarn in och hade första
bok-hållarn med sig, och jag såg nog att di stog och titta
på mig en stund och att di taltes ve’ sins emellan,
och ett tag så hörde jag att di nämde mitt namn,
och jag undra’ värre på hvad di kunde ha’ te’ säga
om mej, der jag stog och lyfte den ena silltunnan
efter den andra opp i en trafve, så det knaka’ i
armarne på mig. Men bäst som det var, så kom
gubben rakt fram te’ mej der jag stog och så sa’ han:
— Hör du Petter! — sa’ han, — du ska’ komma
in på kontore’ te’ mej i morron bitti’ klockan nie,
för jag har någe’ te’ tala me’ dej om!
Det just som klack till i mig, inte för att jag
hade något på samvete’, för ärlig var jag som en lus,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
