Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ”BRAND-PETTER.” Historien om ett öknamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
enda som di skyr för, di der satkräkena. Och ella
det fick en hålla på med hela natten, för annars
kunne det hända att det kom en Nalle och drog
stöf-larne åf en, innan en hann vakna och ge’n en sittopp
med en ordentlig påk, som en allti’ fick ha’ te’reds
bredve’ sej.
Nå, hur det nu var, så kom jag i alla fall fram
te’ timmerfället, och der kan kammarern tro att jag
blef ännu mera välkommen än nere ve’ sågen, för
der höll di rakt på att svälta ihjäl allihop, långt borta
som di va’ ifrån all ära och redlighet. Jag tror rakt
att om en ängel dumpit ner från himla med basun
i mund, så hade di inte kunnat bli’ gladare och
mjukare i ryggen. Och dugtiga karlar va’ der, både
vermlänningar och smålänningar och jämtar och
dalkarlar och fan och hans mor, och så va’ der ett par
finnar också och ibland dom så var det en som kunde
me’ litet åf hvarje; ja, di andra påstog till och med
att han kunne trolla, och håle vet hur det var vulet;
men jag kunne aldrig rigtigt men, det ä’ hvad jag
vet. Han var liten och vindögd och svart i syna som
en kolmätare och söp gjorde han, så han låg rakt
redlös ibland så lång da’n va’. Men dess emellan
arbeta’ han för två, och när di skulle frakta ut
timmerstockarna ur »stängan» och få dom ut i älfven, så
va’ det rakt som om han gått på torra lande’, så
skutta’ han och hoppa’ från den ena stocken och till
den andra och stötte båsshaken i dom och fola åf med
dom, så det gick som en dans. Och skjuta kunne
han se’n; ja, jag tror rakt han sköt ner hva’ han
ville i skogen, för aldrig var det likt att han gick ut
och hade bössa me’ sej, utan att han kom hem med
ett par harpaltar eller ett halft dussin järpar och ett
par orrtuppar i tage’. Och då kalasa’ vi, ska’ jag
säga! När det va’ ondt om flott, så stekte vi dom i
askmörjan och di dugde äta, det ska’ jag säja
kammarern! Och elg var der i skogarne, tjockt rigtigt,
och inte brydde di der sig om förbjuden tid och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
