Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ”BRAND-PETTER.” Historien om ett öknamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— tyckte om henne, menar jag. Det låter så när
Petter talar om henne.
— Ja, visst tyckte jag om’ena, på mitt vis
för-ståss! — svarade Petter långsamt, — för si jag har
just aldrig vuri’ så värst efter k vinfolk i min dar;
jag har inte tyckt att det vuri’ lönt te’ omaka sej
för, precist!
— Men Bolla tyckte Petter kanske det var lönt
att fjäsa för ändå?
— Åhja, schasa’ med jäntorna har fäll jag kunna’
med! Ocken pojke har inte det för rexten, men på
någe’ all vare hade jag aldri’ gått och funderat, och jag
hade fäll inte kommit te’ göra’t den här gången häller,
om inte den der förbaskade finn’ hade vuri’. Men ända
se’n jag kom med pängarne till dom, så var han rakt
som en hund för mig, och det var inte frågan om
att han inte ville göra hvad som helst, bara han såg
mej vinka! Och så var det då en lördagsnatt som vi
va’ oppe ve’ bruke’ och hade dans på en stor loge
der va’ och godt om bränvin va* det der, så di blef
vilda och galna hela skrälldusen fram på måronsidan.
Och jag hade dansa ett par tag med Bolla, och det
va’ jänta som inte va’ lessen, ska’ jag säga! Rapp
va’ hon på fotterna och lätt va’ hon som en vante,
och när vi svängde sta’ i hambopolskan så va’ det
allt så godt att di akta sej, di som va’ oppe på
golf-ve’. Och jag kan fäll tänka, hon tyckte om att en
stark karl lyfte’na, för hon sa’ åt mej när vi hade
sluta’ polskan att hon inte gitte dansa med nå’n ann’
på hela natten! Men nu var det så att det var en
vermlänning som va’ rakt galn i’na, och han stog
breve’ och hörde va’ hon sa’, och som han fäll hade
ett halfstop bränvin i sig, så rann sinne’ på’n, och
hur det var så fick han några andra med sig i fyllan
och villan och så flög di på mej en sju, åtta stycken
och skulle lappa om mej ordentligt, förståss! Men
jag ä’ just inte så värst klen åf mig än, och inte va’
jag sämre då, kan kammarern förstå, så det var inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
