- Project Runeberg -  Från gator och skär. Nya berättelser /
373

(1889) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ”BRAND-PETTER.” Historien om ett öknamn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lång stund gådd, förrän di va’ ute på hufve’ hela
skrälldusen, och låg der och kafva och jama utanför
som en hög med andra kattungar. Och när di andra
såg de’, så höll di beskedligt både truten och
näf-varne, och på det vise’ va’ det jag som va’ herrn på
täppan den dansnatten.

Se’n tyckte jag nog, förståss, att Bolla såg nyter
ut när jag träffa’na, men inte tänkte jag på någe’
tocke just, förrän finnfan en lördaskväll, när vi skulle
dit igen, gick breve’ mej genom skogen, och bäst
som vi gick, så sa’ han:

— I natt ska’ du fäll dansa med Bolla så det
rigtigt tar skruf! — sa’ han.

— Hvad menar du med det? — frågte jag.

— Vill du ha’ jäntan, så ska’ jag skaffa dej’na!

— sa’ han och såg så illmarig ut, så det just klack
te’ i mej der jag gick.

— Jag har just inte tänkt te’ gifta mej än! —
sa’ jag, bara för te’ slå bort’et, förstår kammarern.

— Perkele! — sa’ finn’ och gren så elakt, så
jag hade lust te’ lägga’n på öra’, — inte behöfver du
gifta dej för det, inte!

— Jo sir du, töcken ä’ inte jag! — svarte jag,

— och nu kan du ta" och hålla käften med det der!

Ja, och så teg han en stund; men så börja’ han
på igen och prata’ och smila’ och hur det var — ung
va’ jag och nog tyckte jag flickan va’ rar, kan
kammarern förstå, och nyfiken var jag med te’ höra hvad
han kunne uträtta, så te’ slute’ kom vi öfverens om
att han skulle trolla’na te’ mej fram på nattsida’, när
di andra höll på och dansa som värst. Och inte vet
jag hvad finn’ gjorde me’ mej, men jag tyckte
akku-rat jag hade qvicksilfver i kroppen på mej och jag
har då aldrig känt mej slik hvarken förr eller se’n.
Ja, så kom vi då fram te’ bruke’ och det dröjde inte
lång stund förr’n dansen va’ i gång, och den första
jag dansa’ me’ så var det Bolla, förståss. Och när
dansen var slut, så blinka finn’ åt mej att jag skulle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:29:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhfgos/0373.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free