- Project Runeberg -  Från gator och skär. Nya berättelser /
378

(1889) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ”BRAND-PETTER.” Historien om ett öknamn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hon slog armarne om mej alldeles som hon gjorde
då om lördaskväll’n och tydde sej te’ mej och grät
ännu värre och kunne rakt inte säja ett ol.

— Hvad i alla tider ä’ det med dej, Bolla? —
sa’ jag och lyfte opp’ena i knä’t te’ mej, — ha’ di
gjort dej någe’, eller hvarför gråter du så fasligt?

Men nog dröjde det fäll en go’ kvart innan jag
fick ur henne hvad det va’, och när hon väl hade
sagt’et, så önska’ jag nog att jag hade haft’et osagdt
igen, för kammarern kan fäll tänka sej hvad’ det va’
och att det just inte va’ så roligt nu, när en inte
visste hur en skulle reda sej för te’ få en
brödbit själf, mycket mindre–men, gjort som gjort

ä’, tänkte jag, och kan en vara med och pipa, så får
en väl vara me’ och lipa, me’ — det ä’ inte anna’
te’ göra, det.

— Var inte lessen du Bolla, — sa’ jag och
klämde^na in te’ mej så ho’ kippa efter andan — vi
får väl ta’ och gifta oss då, så ä’ den saken klar!

— Vill du verkligen ta’ och gifta dej med mej?

— frågte hon och titta’ på mej, så hon kunne ta’
hjerta’ ur lifve’ på mej, — vill du verkligen det,
Petter?

— Ja visst fan vill jag det! — svarte jag och
klappana i ryggen, — tror du jag ä’ åf di der som
går sta’ och gör en jänta olycklig och låter’na sitta
der se’11? Nej tänk aldrig! Inte för jag trodde det
skulle gå så galet, men när det nu ä’ på den sidan,
så inte må du tro att jag ä’ den som sviker. Gifta
oss ska’ vi; men hur det går med brö’födan, det–

— Strunt i det! — sa’ Bolla, och nu blef hon
så gla’ så det rakt sken åf’ena i mörkre’, — jag
svälter gerna hur mycke’ som hälst, bara jag får vara
när dej och slipper sitta der med skammen och
barn-kräke’! Och nog kan du få arbete, du som ä’ så stor
och så stark — för det ä’ rakt okristligt hvad du ä’
stark, Petter!

— Va’ det det du tyckte .om hos mej då? —-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:29:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhfgos/0378.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free