Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ”BRAND-PETTER.” Historien om ett öknamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sa’ jag — och har jag satt en jänta i omständigheter,
så låter jag’na inte sitta der, för det tycker jag ä’
svinaktigt, — sa’ jag. — Utån vill inte förvaltarn ta’
mej me’ hustru, så får jag fäll höra mej om någe’
annat då!
— Du kommer att ångra dej! — sa’ han, —
för jag känner krute’ på jäntorna jag! Och Bolla ä’
inte en bit bättre än di andra.
— Det blir min sak, det! — sa’ jag, — och så
skilj des vi åt som goda vänner för rexten, och
för-valtarfrun, som hade sitta’ innanför kontore’ och hört
hvart eviga ol, kom ut när jag skulle te’ och gå och
tog mig i näfven och sa’ att jag va’ en bra karl —
ja, det sa’ hon — och så lofte hon att hon skulle
raska åt Bolla litet smått som vi kunne behöfva, så
inte skulle vi komma tomhändta opp te’ torpe’, det
skulle bli’ hennes sak, sa’ hon! Och ol höll hon me’,
och när vi hade vuri’ och tagi’ ut lysning hos
presten, så fick Bolla en tvåmansbolster och en
potatisgryta åfena, och ena dotern hade haft väf oppe, och
åf henne fick hon två lakan, och masmästarns, som
hon tjente hos, di gafena en påse ull och ett
gammalt täcke, och hur vi plocka’ och plocka’ så hade
vi det rigtigt regalt när vi flytta te’hopas.
Men si jag, ska’ kammarern tro, jag hade ett
hälsikes schå innan dess för te’ få stuga’ så pass
go-lik så en kunde få litet näsvärme i’na och inte få
in allt höstregne’ genom take’, för det stog rakt som
en sjö derinne, och både tak och golf så va’ di
opp-ruttna’. Men inte va’ jag vidare lessen för det, inte
— trän fans det rundt omkring och brädlappar fick
jag låna från bruke’, så nu va’ det bara saken att
kunna få någon te’ handtlanga åt sej, för att det
skulle gå litet fortare. Då just, en vacker dag, när
jag höll på och yxa te’ en stock, som jag skulle sätta
in i gafvelväggen ofvanför fönstre’, så får jag si
finn-fan komma slängandes bort genom skogshultet och fast
jag just inte tyckte så värst mycket om’en, så kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
