Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ”BRAND-PETTER.” Historien om ett öknamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kammarern väl tänka att jag tyckte han kom inte så
illa te’ pass just. Och när han fick sigte på mej,
så pila han åf rakt fram te’ mej alldeles som en ann’
stöfvare, och när jag titta’ närmare på’n, så såg han
så ynkli’ och eländi’ ut, så jag kunde inte låta bli
te’ slå fast yxen i stocken och räta mig opp och
titta på’n der han stog!
— Gu’ da’ på dej! — sa’ jag, — hur i
häl-skotta ä’ det vulet med dej, du sir så eländiger ut?
— Åhjo, ingen fara annars! — svarte han och
titta’ på mej under lugg; — men jag har inte fått
nå’n matbit i mig på tre dygn, så jag känner mej
liksom lite’ matt på bena’.
— Hvarifrån kommer du då? — frågte jag —
efter det står te’ på det vise’?
— Nerifrån sågen! — svarte han, — och
derifrån schappa’ jag i förrgår kväll!
— Då har du bestämdt gjort någe’ sattyg! — sa’
jag och satte ögena i’n det värsta jag kunde.
— Tror du det? — sa’ han och gren så der
som han pläga’; — inte rår jag för att di spelte
bond-tolfva tills det blef slagsmål åf och att jag knacka’
en i skall’n, så han låg der och kippa’ efter andan.
Men har du nå’n mat te’ ge’ mej och någe’ göra åt
mej, så ska’ du få si att här är den som kan ta’ i!
Ja, hvad skulle jag göra? Inte kunde jag låta
kräke’ gå, utan så fick han äta sej mätt och se’n fick
han hjälpa mej med rustningen, och det gjorde han
som en hel karl, och när han fick höra att jag skulle
kola för bruke’, så skrek han te’:
— Perkele! Då ska’ jag hjälpa dej te’ mila, för
sir du, det ä’ jag bussig i, jag!
Och det va’ jag inte mycke’ mot om, för jag va’
just inte vidare hemma i den handteringen, sir
kammarern; men så en dag så höll jag ändå på te’ köra
åf’en, för bäst som vi stog der och timra, så gren
han te’ igen på det vanliga vise’ och så sa han:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
