Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ”BRAND-PETTER.” Historien om ett öknamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att känna sig verkligt älskad af ett väsen som hade
honom att tacka för allt, — det säkra är att med
den lilla Klara kunde han pjollra och leka när hon
var liten, och henne kunde han skämma bort och
smeka och böja sig för äfven sedan hon blifvit stor.
Modern var i det fallet mera jämn, mera bestämd;
det låg inte i hennes sätt att visa några
ömhetsbetygelser, men ju mera dottern började få det finare
skick som den gamla saknade, desto mera började den
gamla inom sig känna för flickan ett slags butter
beundran, som hon dock noga aktade sig för att visa.
Tvärtom höll hon henne ibland rätt kort, ty hon ville
framför allt, att under den lysande ytan skulle gömma
sig en husmor af samma gedigna halt som hon sjelf.
— Klara får aldrig något gehör med sig! —
brukade hon ibland säga till en eller annan nära
väninna, när hon sjelf varit ute och hurrat upp med
pigorna i köket, så att de förskrämda och rödögda
stucko sig undan här och der i vråarne; — men
gubevars! — tilläde hon sedan liksom för att trösta sig
sjelf; — hon behöfver då häller aldrig komma i ett
sådant stök som jag, så det kan väl hända att hon
reder sig. Hon blir naturligtvis rikt gift en vacker
dag, och då behöfver hon inte ta’ i som en annan
syndare fått göra.
Emellertid tyckte fadern att den bildning som
dottern kunde få i den goda hemstaden inte på långt
när var nog, och när hon var omkring aderton år
gammal sattes hon i en pension i Schweiz, der hon
skulle få lära sig hvad som ännu fattades i språk,
musik och fina seder. Det fans nog en och annan i
staden som hviskade om att det inte var enda skälet
till utrikesfärden, utan att gubben hade fått några
misstankar om att den unge bokhållaren på hans
kontor haft den djerfheten att bjuda upp dottern inte
mindre än fyra särskilda gånger på deras stora
vinterbal, och att Klara för den skull refuserat att dansa
både med en vicekonsul och en ung brukspatron,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
