Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ”BRAND-PETTER.” Historien om ett öknamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och derför med glädje omfattade tillfället att få
»snakke» sitt veka modersmål med en af grannlandets
döttrar som förstod honom, bara han inte talte allt
för fort, eller om det var det lilla, rosiga dockansigtet
som tjusade honom, är litet svårt att afgöra.
Troligen bidrogo båda dessa fördelar, hvar och en i sii*
mån, till det afgörande resultatet. Klara å sin sida
tyckte att det var roligt att få någon att prata med,
utan att behöfva tänka på de förfärliga franska
ver-berna, och när hon dessutom utan all vidare möda
kunde läsa i den unge danskens klara och tindrande
ögon att han såg på henne gerna och så ofta han
kunde, kan det väl inte förundra någon att hon
började känna sig litet varm om hjertat och ibland också
litet yr i hufvudet öfver att de unga engelska
misserna tycktes förgäfves lägga ut näten af sina långa,
rödblonda lockar och snarorna af sina »very
beauti-ful» och »most distingued», dem de hviskade till
hvarandra så hörbart som möjligt.
Inom kort började de båda unga skandinaverna
göra små promenader tillsammans, naturligtvis alltid
med den snälla pensionsfrun, madame Lafont, i
sällskap. Men som madame Lafont var betydligt fetlagd
och i följd deraf ganska dålig fotgängerska, så slog
hon sig gerna ner på en sten eller en grässoffa, tog
fram sin franska dussinroman ur fickan och lät de
unga sköta sig bäst de ville. Hon ansåg nämligen
att när hon var med dem då de gingo ut ur
pensionen, och likaså höll sig tätt bredvid dem när de
kommo hem, så var all rättfärdighet uppfyld; att de
sedermera gingo ensamma i de skuggiga promenaderna
vid stranden af den vackra Geneversjön, att de stego
upp på berg och tittade in i grottor eller hvilade sig
i täta bersåer, eller gingo långsamt fram genom
löf-öfverskygda alléer, det brydde hon sig inte om, det
fingo de ansvara för Sjelfva. Och det gjorde de
också, och det i all tukt och ära, om de också här och
der utbytte en handtryckning eller en blick, när de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
