- Project Runeberg -  Från gator och skär. Nya berättelser /
400

(1889) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ”BRAND-PETTER.” Historien om ett öknamn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stodo försänkta i ljufva drömmerier vid stranden af
den vackra sjön, och den unge danskens vakna
färgsinne smektes af den behagliga bilden af den unga
svenskan, hvars askblonda lilla hufvud återspeglades
af det djupblåa vattnet, som flätade in vattrade
skugg-ränder i de ljusa lockarnes matta teint, och lade
liksom en half, genomskinlig drömslöja öfver det rosiga
ansigtet.

På det sättet stodo de också en afton i
skymningen, då månen lyste ner mellan kastanjerna och
platanerna och kastade en lång, gyllene strimma öfver
den djupblåa vattenytan. Det var så frestande tyst
rundt omkring, och innan den unge dansken sjelf
visste hvad han gjorde, låg hans arm omkring den
lilla svenskans lif, och hennes lilla vackra dockhufvud
lutade sig lätt och innerligt på samma gång upp emot
hans bröst, just ungefär der hjertat har sin plats.
Ty längre upp räckte hon inte. Men det dröjde inte
lång stund innan han lutade sig ner i stället och
tryckte en lång kyss på den lilla dockmunnen, som
inte drogs tillbaka, och efter en god stunds tystnad
hviskade han, i det han såg henne djupt in i de
omedvetna, blå ögonen:

— Er det da virkelig sandt, at De elsker mej,
södeste lille Klara?

— Ja! — hviskade hon tillbaka och tryckte sig
tätt intill honom; — jag älskar er!

— Da må vi väre Dus! — sade han med en ny
kyss; — og fra denne time er vi to förlovede! Jeg
heder Poul, og du må kalde mej din egen Poul, ti
nu vil jeg väre din for tid og evighed!

— Och jag vill så gerna vara din! — svarade
Klara och tyckte sig i sjunde himlen af lycksalighet.

Och det tyckte nog han också, om han också
var litet lugnare än hon; ty sanningen var, att det
var inte första gången han svärmade i sällskap med
en liten blondin under en månklar himmel, vid
stranden af en mörkblå sjö. Men hvarje gång det hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:29:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhfgos/0400.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free