Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ”BRAND-PETTER.” Historien om ett öknamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— vi skulle ju mycket väl kunna göra en annan
långfärd tillsammans! Tror ni, fröken Klara, att jag
skulle bli en mycket ledsam, mycket obehaglig
reskamrat?
— Hvarför skulle jag tro det? — svarade hon
och rodnade ännu mera än förut.
— Ack, ni känner mig ju så litet! — återtog
han och såg på henne med en svepande blick som
omfattade hela hennes lilla gestalt; — ni vet ju
egentligen inte om jag är fågel eller fisk. Men jag skall
ta’ tillfället i akt och säga er hvad jag är! Fågel är
jag inte, dertill är jag för praktisk och har mina
intressen för mycket fästade vid jorden; fisk är jag inte
heller, dertill är jag för varmblodig; jag är helt
enkelt en mycket vanlig, mycket prosaisk person, med
en alldeles bestämd åskådning af saker och
omständigheter. Vill ni tillåta mig att göra er en fråga?
— Ja gerna! — svarade Klara och började finna
sig allt mera intresserad.
— Och vill ni lofva mig att besvara den
fullkomligt upprigtigt?
— Så upprigtigt jag kan, det lofvar jag er.
— Det der låter litet mystiskt! — återtog han
med ett halft leende, i det han ånyo såg på henne
med den der svepande blicken; — vill ni inte lofva
mig det utan alla vilkor?
— Jo, det menade jag nyss också! Det vill säga,
om det är något som jag förstår och kan svara på!
— Det kan ni visst! Vill ni säga mig, alldeles
öppet och ärligt, om ni fästat er vid någon, om ni
tycker om någon, om det fins någon som ni tänker
på, så der som man tänker, när man är rigtigt en
själ och ett hjerta med en menniska?
Klara trodde inte sina öron. Sådana ord hade
hon inte väntat sig att få höra i hans mun, van som
han var att med släpande och trött ton framhaspla
de banala artigheter som sällskapslifvet är så rikt på
och som aldrig förlora i kurs, om de också äro aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
