Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VINTERNOTEN. Skärgårdsbild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tyckte kyrkvärdsmor, som i grund och botten var
godheten sjelf, fastän hon som en äkta bondhustru kunde
vara noga både med sysslorna och med trakteringen.
Efter en stund öppnades dörren åt farstun och
drängarne kommo in den ena efter den andra. Först
kom Kalle och sedan Lars, så torparn borta från
andra sidan ön och fiskarn borta i Notkroken med sin
pojke, som alltid ville vara med, fast han egentligen
bara gjorde »satetyg», påstod kyrkvärden. Det var
en rapp och dugtig tretton- eller fjortonåring med
spelande ögon och listigt utseende, ovanligt liten för sin
ålder och utrustad med en märkvärdigt djup basröst,
så att när han talade och man inte såg honom, trodde
man att orden kommo allraminst från en trettio års
karl och inte från en pojkvasker, som knappt var
högre än käppen. Sist af allesammans och alldeles
för sig sjelf kom slutligen Boman, ännu med sömnen
i ögonen, okammad och omornad och dragande benen
efter sig i långsammare takt än någonsin förut.
Hvar och en af de inkommande hälsade sitt »go
morå» på sitt sätt, och hvar och en fick en fryntlig
nick af matmor, hvarpå de satte sig kring det stora
bordet framme vid fönstret. När alla hade satt sig,
kom kyrkvärden från ett inre rum och tog plats längst
uppe till höger vid bordet, knäppte ihop sina grofva,
seniga händer, på hvilka ådrorna lågo som höga, blåa
ränder mellan de hvassa knogarne, och mumlade helt
tyst en bordsbön, som tyst eftersades af de andra,
och sedan högg man in på potatisfatet och
sotare-tallriken under en tystnad, som endast af bröts af det
sedvanliga »äh» när supen togs, och af knastrandet
af det tjocka, hårda brödet mellan de yngre karlarnes
kraftiga tänder, sekunderadt af ett fnysande ljud från
kyrkvärden, som med sina två bibehållna tänder
försökte mala sönder den mjuka potatisen, under det
att näsa och haka gjorde de mest närgångna visiter
hos hvarandra medan han tuggade. Mor sjelf satt
som vanligt borta vid spisen och öfvervakade derifrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
