Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VINTERNOTEN. Skärgårdsbild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i det han började leta efter bränvinsflaskan, som låg
i botten på knytet.
— Johan! — svarade den lille med munnen full.
;— Jaså, Johan! — återtog Boman, och fick just
tag i flaskan och skulle taga upp den för att få sig
en klunk; men då tittade den lille på honom och
utan att han visste hur defc kom sig, stoppade han
ner den igen, tog sig i stället en brödbit och ett stycke
fläsk, och mumlade, i det han till hälften vände sig
bort:
— Det kan vara detsamma med bränvine’ så
länge! — derpå vände han sig till gossen och sade
med samma försök som förut att göra rösten smekande
och mild: — du blir fäll’ inte rädd nu, om jag går
ifrån dig och hjälper te’ att dra’ noten i land?
— Nej vars! — svarade gossen frimodigt, — bara
jag får lite’ strömming se’n med mig hem te’ mor!
— Det tänker jag fäll’ di ska’ kunna rå me’! —
svarade Boman och svepte kavajen bättre om den lille,
såg efter att hästen hade att äta, så att han skulle
stå still, och gick derpå sjelf ätande ner på isen igen,
med hufvudet fullt af underliga tankar, tankar som
trängde sig på honom den ena efter den andra, med
minen och tonen och sättet hos gamla bekanta, som
man blifvit ovän med för någon småsaks skull, och
som man inte sett eller bytt ett ord med på mången
god dag. Och det föreföll honom som om åsynen af
de gamla vännerna körde bort all trötthet ur hans
leder, lade förnyad kraft i de seniga armarne och
kom honom att röra sig och taga i mycket raskare
än han gjort på länge. Det var som om den vanliga
dåsigheten blåst bort med stormen och snöyran, hvilken
nu, sedan vinden kantrat och börjat draga sig öfver
på norr, började lätta på, så att, när slutligen det
rika notvarpet drogs i land, de snöiga kobbarne och
skären började allt mera afteckna sina grundkonturer
mot isen, om också topparne ännu stodo tämligen
oklara mot de allt mera stigande molntapparne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
