- Project Runeberg -  Från gator och skär. Nya berättelser /
460

(1889) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VINTERNOTEN. Skärgårdsbild

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Notvarp et var denna gång så rikt att kyrkvärden
ty ekte att det gerna kunde vara det sista för dagen,
så mycket mera som klockan nu led åt tre, och det
redan började att skymma på; man skulle ju också
hem och få en varm matbit i sig, och inte kunde
man häller skjutsa hem det lilla hittebarnet, innan
han åtminstone först fått komma in och värma sig
litet, och mor fått titta efter om man inte kunde
plocka med honom några kakor bröd och litet annat
smått åt dem som sutto och svulto i backstugan borta
på Singarö.

Se, detta att pojken ville ut och hjälpa till, och
inte bara kom för att tigga, hade mjukat upp hjertat
på gamle kyrkvärden, och mor blef intet lite häpen,
när hon på middagen såg Boman komma
uppkörandes med åkan på gården, och såg kyrkvärden sjelf
stiga upp ur den med en i kavaj insvept liten pojke
på armen. Och inte mindre förvånad blef hon sedan
på eftermiddagen, när hennes gubbe förordnade att
Boman skulle köra till staden med strömmingen och
att han sjelf skulle skjutsa pojken hem till Singarön,
bara de hade fått kaffeskvätten i sig.

Ja det blef rigtigt storförvåning af, när Kalle
fick bära ner i kyrkslädan en halftunna rågmjöl och
en säck potatis, utom allt hvad mor sjelf hade knogat
ner med från matboden. Och när kyrkvärden satte
sig upp i den med den i en pels insvepta pojken
bredvid, och denne, rödblommig och glad nickade åt
dem allesammans, och allra gladast åt Boman, som
stod och stoppade ner skinnfållen om honom, så tyckte
nog både Kalle och Lars och Elna och Karin med,
att det var »på verldens sista tid», och att
kyrkvärden omöjligt skulle kunna komma att lefva länge —
så underligt gick det till.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:29:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhfgos/0460.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free