Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VINTERNOTEN. Skärgårdsbild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6.
Det höll just på och dagades morgonen derpå,
när Boman med raska steg gaf sig af neråt fjärden
med en broddkäpp i hand och sina gamla rostiga
skridskor på armen. Det hade frusit under natten,
och gårdagens töväder hade löst upp snön, så det var
inte omöjligt att en kunde spänna på sig skridskorna
ute på fjärden och komma så mycket lättare fram
öfver till Singarön, ty dit tänkte han sig först. Om
han sedan skulle kvista öfver till Vesterkoö och se
på storbåten, —ja, det »kommer an på kommer an»
— tänkte han, under det han gick vägen ner ifrån
gården och hörde snöskator och domherrar kvittra i
rönnbärsträden utmed vägen, der de just nu höllo
frukost på de frostbitna bären. Luften var klar och
genomskinlig, och i sydost, der solen skulle till att
gå upp om en halftimma eller så, lågo några lätta
moln med ulliga kanter, som började rodna af glädje
öfver att snart få se soldrotten sticka upp sitt
glänsande anlete midt ibland dem. Högre tipp på
himlen lågo också några lätta molnstrimmor liksom
utbredda med en tunn pensel, och äfven de hade en
liten färganing 0111 ljusets inbrott, fastän den hos dem
var mycket svagare och hade en dragning åt violett,
som på öfverkanterna flöt tillsammans med den mera
djupfärgade etern. Längs ner i vester och norr, der
det var mörkast, skimrade ännu ett par stjernor fram
med matt ljus, och rätt öfver skogstopparne syntes i
grumligt ljus det ena, hvassa hornet af den nedgående
månen som endast hade en smal strimma kvar af sitt
några dagar förut så frodiga, trinda ansigte, hvilket
då var i sitt fylle.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
