Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VINTERNOTEN. Skärgårdsbild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inte för att Boman hade någon medveten känsla
af denna den klara vintermorgonens friska skönhet;
men han tänkte på det rnskiga stormvädret vid noten
andra dagen förut och hur han då var till mods emot
nu, och det satte fart i fotterna och lefnadsmod i
kroppen, och derför hvisslade han en gammal,
munter skepparvisa medan han tillryggalade den korta
vägen mellan gården och stranden, der de gamla
sjö-bodarne stodo med hvita peruker och lutade sina kloka
hufvuden tillsammans, medan giststängerna på
notbryggan stucko svartgrå och snedvridna upp mot den
klara luften, alldeles som om de inbillat sig att de
ännu stodo på rot, och skulle till att slå ut skott,
när vårsolen började gassa på deras barklösa lekamen.
Vid stranden pulsade han raskt på genom
snö-drifvorna som lågo kvar här i orubbadt bo, och snart
var han nere på isen, der skridskoföret ännu
åtminstone inte var något att tala om. Just som han kom
ner fick han se räfspår, som gingo från skogsbranten
nere vid viken och rätt utåt sjön, alldeles åt samma
håll som han sjelf skulle vandra för att komma dit
han ville.
— Åhja! — mumlade han för sig sjelf, i det han
stötte med käppen emot den skrofliga isen, — det
har nog gått räfspår mellan henne och mej en gång
förut i lifvet, men det ska’ bli’ slut med det, om
baraste Lina vill som jag!
Och det var som om denna tanke gjort honom
otålig och kommit honom att påskynda sina steg.
När nu isen också blef jämnare, satte han sig ner och
spände på sig skridskorna, och fast det gick litet
knaggligt i början, så fick han snart farten in, och
inom kort bar det af i hvinande fart öfver den lagom
nedpackade snön, som här och der alldeles hade smält
bort och lemnat isen slät och bar som ett golf. Snart
var solen uppe och de första strålarne gnistrade som
diamanter på isen, och ibland när han for fram öfver
tunnare ställen sjöng det uti den, som om alla fiskarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
