Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VINTERNOTEN. Skärgårdsbild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men hur han spanade och såg så kunde han
ingenting upptäcka —jo vänta! der borta syntes en grop
i en snödrifva som inte hade smält, och så låg det
något mörkt på snön omkring gropen. Han skyndade
dit, men då fick han se räfspåren igen och rundt
omkring gropen några kringspridda kråkfjädrar;
kanske var det samma grop som gossen bildat i snön,
när han satte sig ner, men då hade också räfven
varit der sedan och antingen spisat kvällsvard eller
frukost, och kråkorna hade fått släppa till kalaset.
Detta retade Boman, och han stötte käppen i
isen, mumlade en ed mellan tänderna och satte af i
full fart hän emot Singarölandet, utan att se sig
tillbaka och utan att bry sig om att det började blåsa
tövind igen öfver fjärden, nu sedan solen kommit så
pass högt upp att den inte snuddade vid
skogstop-parne på andra sidan. Inom kort var han i land,
vadade på skridskorna igenom den mörja af snö och
vatten som samlat sig inne vid den låga stranden,
och satte sig sedan på en sten litet längre upp åt
land, der han spände skridskorna af sig. Någon väg
fans inte; men han klef modigt på, sjönk ner ibland
i djupa gropar, gick ibland fram öfver frusen torfmark,
der snön knappast dolde grässtråna, så ojemnt hade
stormen kastat den hit och dit, och kom slutligen
upp i skogen, der den fallit jämnare och der han till
och med snart hittade en väg, som inte var helt och
hållet utplånad. Han följde den med raska steg,
och efter en halftimmas vandring kom han fram till
en glinta i skogen och såg på afstånd en förfallen,
grå stuga, som med baksidan nästan stödde sig mot
en berghäll och framför sig hade en sluttande bit
öppen mark, som slutade vid en af småskog och
bergknallar innesluten vik, midt för hvilken låg en
half-hög holme, som afstängde den från den stora fjärden
derute.
När Boman kommit så långt, stannade han tvärt
och drog djupt efter andan, som om han gått uppför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
