Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flickan med grafkransarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller annat sätt, och alltid var det någon af kamraterna,
som fick hjälpa honom ur klämman. Jag minns särskildt
en gång, då jag fick lof att rädda honom från
en liten illmarig symamsell, som påstod att hon fått
äktenskapslöfte af honom ... men den tiden hade han
godt om pengar, så den saken var inte särdeles svår
att arrangera. Nå, efter mycket krångel och bråk
tog han en examen — gubbarna den tiden voro inte
så stränga af sig, och en baron hade bra mycket
större utsikter att gå igenom, än en annan fattig
dödlig, och så förlorade jag honom ur sikte för några år.»
»Låg du kvar då i Uppsala?»
»Ja, visst tusan låg jag kvar! Jag hade mycket
ogjordt ännu, jag. Men som allting ändå skall ha
sitt slut här i världen, så blef jag slutligen led på
Uppsala, afslutade min kurs och kom hit till Stockholm,
där jag började min praktiska bana som underläkare på
Serafimerlasarettet. Det var en amper tid, och jag
känner ännu ibland en viss frossa utefter ryggraden, när
jag tänker på den. Ondt om pengar som tusan, ingen
enskild praktik annat än hos sådana som inte kunde
betala, och full med skulder som en tiggare med
slarfvor. Men jag tyckte inte det var skäl att hänga
sig för det, utan för att muntra upp mig, så tog jag
mig en liten kolifej emellanåt, när jag var ledig —
och inte vet jag egentligen hur det föll sig så, att
Stallmästargården blef hufvudkvarteret, när man var
ute och ’luftade’, som det hette på konstspråket.»
»Det var väl för de vackra flickornas skull,
tänker jag.»
»Ånej, det kan jag just inte säga. Jag tror mera
det var därför, att det var en så lagom promenad.
Det var alldeles för nära till Piperska muren för den
som bodde på Kungsholmen. Men i alla fall så fanns
här charmanta flickor den tiden, och så fanns gubben
Pierre också, det kostligaste af alla värdshusvärdsoriginal
på denna sidan ekvatorn. Jag vet inte hvad
som haltade värst hos honom, benen eller svenskan,
men det säkra är, att han väckte högtider af skratt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
