- Project Runeberg -  Flickan med grafkransarna och andra berättelser /
22

(1911) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flickan med grafkransarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

leende, som såg ut att vara tillkommet för att dölja
tårarna, »och kandidaten kan gärna låta bli att fråga
mig mera.»

Och därpå vände hon sig hastigt om och gick ut.
Kamraterna disputerade ännu, och jag passade på
tillfälle och följde henne ut i yttre rummet, där hon
gråtande kastat sig ned på en stol.

»Hvad är det åt dig, barn?» frågade jag, i det
jag lyfte upp hennes hufvud, och såg det vackra
ansiktet badadt af tårar, »har någon vågat förolämpa
dig eller göra dig något ondt, så säg bara ett ord,
och ...»

»Nej, ingen har förolämpat mig,» svarade flickan
och sökte att hejda tårarna, fast det inte lyckades;
»jag är bara så djupt olycklig! Och om kandidaten
får höra något ... något ondt om mig, så var inte
för sträng mot stackars Annette ... kom ihåg att jag
är ett öfvergifvet barn, som aldrig haft far eller mor
eller hem ... kom ihåg ...»

I detsamma öppnades dörren, och hvem trädde in,
om inte min baron. Han stannade förvånad strax
innanför tröskeln, men knappt hade Annette fått sikte på
honom, förr än hon flög upp som träffad af en pil,
tårarna voro borta som genom ett trollslag, och innan
hvarken han eller jag hunnit tänka oss för, kastade hon
sig i hans armar, och tryckte honom häftigt intill sig,
hvarpå hon som en blixt försvann utur rummet.

Baronen såg förbaskadt generad ut, och jag inte
stort bättre, och sedan han mumlat ett: ursäkta, kära
bror, men jag har mycket brådtom — eller något
dylikt, gick han hastigt ut samma väg som flickan.»

»Nå, än du då?»

»Jag? Jag stod kvar midt på golfvet och gjorde
en tämligen slät figur, tänker jag ... och när jag
kom in igen till kamraterna, som ännu inte slutat att
disputera om ögonoperationerna, så var jag på det
allra behändigaste sätt opererad för min starr. Jag
begrep hela affären, och den blef om möjligt ännu
klarare för mig, när en af de andra flickorna kom och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:41:32 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhflgra/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free